Den klassiska gitarren

Sina första egentliga gitarrlektioner fick Per-Olof av Svea Hammarbergs elev David Berg. Han bodde i Finspång och varannan vecka under vinterhalvåret 1952/53 reste Per-Olof från Katrineholm till Finspång för lektioner trots besvärliga kommunikationer. Sedan rekommenderade David Berg honom att ta lektioner för Svea Hammarberg som bodde i Stockholm. Då började han fara mellan Katrineholm och Stockholm en gång i veckan. Det var en tid av tur- och returbiljetter, snöiga perronger, försenade tåg och ett förvirrat Stockholm.  Hos Svea Hammerberg fick han framför allt lära sig mycket om teknik. Efter ytterligare en sommarkurs gick Per-Olof vinterkursen på Ingesund och fick då åter Hans Zetterqvist som lärare.

 

Expressens musikstipendium

Under det året besökte Yngve Flykt Ingesunds musikskola. Han var musikrecensent vid Expressen och var en mycket fin pianist. Yngve Flykt lyssnade på några elever, bland dem Per-Olof som fick fina recensioner. Under 1954 hade Expressen ett jubileum då man delade ut tre stipendier, ett till ungdomsledare, ett konststipendium och ett musikstipendium. Musikstipendiet som var på 5 000 kronor gick till Per-Olof! “En självständigt arbetande ung musiker” som det hette i motiveringen till priset.

 

"Det var mycket pengar på den tiden, men det var faktiskt inte pengarna som betydde mest, utan det var just erkänslan, att bli erkänd av en berömd recensent. Det betydde mycket för självförtroendet som aldrig varit min starka sida. Det var den uppmuntran som behövdes för att jag skulle våga satsa på musikutbildning".

 

Per-Olof valde mellan Paris, Madrid och Wien. Men han hade studerat Scheits skola och tyckte den verkade bra. Dessutom låg det tyska språket närmare än franska eller spanska. Det var hårda år och trots stipendiet var Per-Olof tvungen att ta lån till hög ränta. Det fanns inga studielån på den tiden eller stipendier som täckte den här typen av studier.

 

"Jag började på en sommarkurs på ett slott någonstans bland de österrikiska bergen. Där träffade jag Karl Scheit första gången och jag glömmer aldrig när jag hade spelat för honom och han såg på mig och sade:"

“Vill ni komma till Wien?” Jag svarade att det ville jag gärna. “Ja, då blir det inträdesprov då och då, och så kommer ni upp till mig så ska vi se om vi kan ordna någonstans åt er att bo.” Han var mycket vänlig.

 

Karl Scheit hade en god vän, en engelsman som var radioman till yrket, gitarrfrälst och han studerade för Karl. Karl bad honom ordna en bostad åt Per-Olof och det gjorde han. Per-Olof hamnade hos en tysk-rumänsk musikintresserad familj som hyrde ut rum till musikstuderande. De hade en son som var mycket musikalisk och han jobbade som kantor och körledare i den evangeliska kyrkan i Wien. När han hade ont om tenorer i kören ryckte Per-Olof in och hjälpte honom. De blev mycket goda vänner och musicerade ofta tillsammans.