Några citat
Oscar Hedlund:
"Johnson blev vägledande för generationer av instrumentets utövare och alla fick i arv en vacker ton att förvalta, tonens skönhet var något att förlösa, inte att ta för given. Lyssna än en gång på hans vidunderliga tolkning av Tárregas “Capricho Arabe” från den legendariska inspelningen av LP:n “Per-Olof Johnson” (1966). Vi är många som suttit på kammarn och undrat hur i herrans namn man bär sig åt för att åstadkomma ett sådant välljud!"
Göran Söllscher:
"Per-Olof har ju en stark personlighet och jag anammade allt som en wettexduk." "Jag har haft mycket hjälp inför skivinspelningarna." " Jag har det intrycket att det Per-Olof byggt upp ligger långt framme. De bästa eleverna ligger i toppen."
Oscar Hedlund:
"Det finns många gitarrer, men få som kan spela på dem. Per-Olof Johnson är en av dessa få." "Han anses internationell ha en fenomenal teknik men också en ärkesund instinkt för det han håller på med."
Gunnar Hansson:
"Ibland när jag hade fått en lektion så gick vi en runda i Rörsjöparken, han bodde ju på Stora Nygatan då, och jag minns att han hade knappt några sulor i skorna. Du kan inte ana hur kämpigt han hade det för att få ihop lite pengar."
Börje Sandquist:
"Han var lynnig men jag tyckte att han var väldigt bra. Den där lynnigheten behövde han nog för att kunna ta itu med mig för jag var ju.. .lite egensinnig sådär. Han var kunnig och han inspirerade en att bli kunnig själv. Att ta reda på saker i musiken. Han var väldigt noga med att om man gjorde någon avvikelse så ville han att man skulle tala om vad man menade, vad man syftade till. Han tryckte på den punkten och kunde man inte motivera det man gjorde så ifrågasatte han det." ”Det var inte teknik i sig utan man skulle försöka veta vad man ville uttrycka och sen lärde man sig det. På så vis utgick man från det musikaliska.”
Gunnar Spjut:
"Det var ju mycket klangen, hans klangkänsla, att få instrumentet att sjunga. Att få legatospel på gitarren, att det inte blev någon pausering mellan tonerna vid anslaget eller vid greppskiften… längden på tonen var viktigare än styrkan. Det var kanske det viktigaste, den stora behållningen i alla fall, att han öppnade öronen hos oss. Sedan var han också mycket noga med att vi skulle få en god rytmkänsla”. ”Han ägnade sig åt musik i första hand inte så mycket åt instrumentet som sådant utan det var mer en musikalisk idé som drev honom, det känner man att det har man med sig; att man inte spelar någonting om man inte begriper vad det är man spelar, utan man försöker ha ett slags förhållande till det, Att det blir levande och eget. Det var han ute efter hela tiden."
Tomas Krakowski:
"Per-Olof er død. En kæmpe blandt Skandinaviens guitarister har forladt os. I sit virke som docent ved Det Kgl. Danske Musikkonservatorium og professor ved Musikhögskolan i Malmö kom Per-Olof Johnson til at uddanne 2 generationer af guitarister og pædagoger. Flere er i dag at regne blandt Nordens fremmeste. Ja, jeg vil påstå at der i det store udland ikke findes mange, som i tilsvarende grad har formået at flytte guitaren fra lejrbålet og til koncertsalen. Per-Olof gjorde det først som en aldeles glimrende guitarist, senere som en utrættelig pædagog. I den sidste ende kom lærergerningen til at fylde det meste af hans tid. Hvori består hans store og varige indflydelse? I sine bedste stunder var Per-Olof Johnson en gudsbenådet poet med sin guitar. De af os som fik mulighed for at opleve det, glemmer det aldrig. Pædagogen Per-Olof havde en forunderlig evne til at høre en elevs personlighed i fremførelserne. På mange måder var han en antiguitarist, som ikke lod sig imponere over fingerfærdighed og ligegyldig virtuositet. ”Du måste sjunga”, sagde han på syngende värmlandsk dialekt. De klassiske dyder var og er, tydelighed og sangbarhed. Nok var der tider, hvor en elev stod på tværs og ikke ville godtage lærerens ord. På en eller anden måde står jeg tilbage med det indtryk at det var det han ønskede. “Gör som du vill, men du måste veta varför”. Og, se dig omkring! Så mange af Per-Olof Johnsons elever ved hvad de gør og hvorfor."